Att bygga ett samhälle Just nu diskuteras förändringar av Örebro kommuns organisation. Det är egentligen justeringar i förhållande till den stora organisationsförändringen som gjordes i samband med förra valet, och i sig kanske inte så dramatiskt. På det hela taget har den nya organisationen fungerat väl. Både den politiska styrningen och den ekonomiska kontrollen har förstärkts kraftigt.

Egentligen tar det några år för en organisationsförändring att sätta sig. Att en ny organisation till en början behöver hitta nya rutiner och arbetsformer är naturligt. Trots det så diskuteras det om fritidsfrågor och kultur- och medborgarfrågor ska flyttas till programnämnd samhällsbyggnad. Det är inte en helt onaturligt tanke. Redan idag finns det ett väl upparbetat samarbete mellan programområde samhällsbyggnad och dessa två nämnder.

Fritidsnämnden ansvarar för många anläggningar. Det är egentligen inte så lätt att hitta skillnaden mellan en gräsmatta och en enklare fotbollsplan eller en bollhall och en skola. När nya områden ska byggas behövs det en infrastruktur av vägar, ledningar och parker på samma sätt som det behövs ytor för fritidsaktiviteter.

Kultur- och medborgarnämnden jobbar för att utveckla medborgarkontakter. Samhällsbyggnadsområdet är kanske det område som har störst behov av medborgarkontakter eftersom man behandlar frågor som medborgarna har mycket synpunkter på. När det planeras nya bostäder eller vägar så berörs medborgarna i Örebro i ett bredare perspektiv. När barn- och utbildning och social välfärd har behov av brukarkontakter, har samhällsbyggnad behov av medborgarkontakter.

Samtidigt som den nya organisationen fungerat väl och uppfyllt målen väl finns det spännande utvecklingsmöjligheter med en närmare koppling  ¶ 08:41 0 comments

  Stötta nystartade företag Det har länge pratats om behovet av att stötta de som vill starta nya företag. Det är bra. Men väldigt lite tid har ägnats åt att diskutera hur vi stöttar de företag som nyligen bildats.

Jag har själv drivit företag tillsammans med några vänner. Det var fantastiskt spännade att fritt få utveckla våra ideer och ambitioner. Jag tror att många företagare, precis som vi, startar sitt företag med stor entusiasm och massor med energi. Tyvärr upptäcker många att väldigt mycket tid och energi går åt till sånt som inte har med själva affärsideen att göra.

Många som startat företag brottas med deklarationer, bokföring, löner och skatter på nätter och helger. Det handlar inte om att skatterna är för höga eller att det är för riskabelt att anställa personal. Det handlar om att det kräver mycket tid och kraft att göra rätt för sig. Det handlar om att man har kunskap om sin affärside men, att man kanske inte har kunskap om redovisning och pensioner.

Jag tror att vi måste hitta former för att stödja nystartade företag. Det kan handla om någon som kan hjälpa till och reda ut hur det där med pensioner ska redovisas eller hur man bokför avskrivingarna på inventarier man skaffat. Någon som kan svara på telefon på kvällar, när många fåmansföretagare behöver hjälpen, eller någon som man kan boka en tid hos och ta med sig sin bokföring och få handfast hjälp. Inte teoretisk utbildning utan praktisk hjälp.

Det handlar om hur vi ser till att de företag som startas, verkligen överlever. Dessutom är jag säker på att det är lönsamt.  ¶ 21:55 1 comments

  En ny stadsdel Idag har vi fattat beslut om ett planprogrammet för Ladugårdsängen och Sörbyängen. Ett planprogram som innehåller riktlinjer för hur en helt ny stadsdel i Örebro ska växa fram. Under ett antal år kommer cirka 2000 nya bostäder ge plats för upp mot 5000 nya invånare.

Planprogrammet är resultatet av en process som började för över fem år sedan. I två stora omgångar har planprogrammet varit på samråd och både tjänstemän och politiker har varit på ett stort antal möten.

Att bygga städer är en oerhört långsiktig process. De planer som vi fattar beslut om idag gäller i många år framöver. Det vi bygger idag kommer många generationer att få leva med. Därför är det viktigt att hitta breda och långsiktiga uppgörelser. Att fem av kommunfullmäktiges sju partier har ställt sig bakom programmet är en styrka.

Planprogrammet innehåller flera viktiga ställningstaganden för framtiden. Det första kan förenklat sägas vara en återgång från att bygga bostadsområden till att bygga stadsdelar. Det betyder att stadsdelarna i sig inte är isolerade öar utan integrerade med den övriga staden. Istället för att skapa skillnader mellan områden uppmuntrar vi integration mellan dem.

Vi uppmuntrar integration inom stadsdelar. Det betyder att målet med en tät blandning av bostadstyper och upplåtelseformer har fått ett väldigt tydligt avtryck i planen. I samma kvarter försöker vi få in hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter. Planprogrammet bygger vidare på tankarna från Ladugårdsängen både när det gäller byggnation och trafiklösningar. Inte rakt av kopierat, men i grunden samma tanke.

Buss-, cykel och gångtrafik har redan från början ingått i planförutsättningarna. Bakom oss lämnar vi 60-talets planering för bilsamhället. Där bilarna skulle ges stora infarter där gångarna inte skulle störa bilismens framfart. Vi har försökt visa hur de gator som byggs kan se ut med konkreta exempel från Örebro. En typisk kvartersgata är illustrerad som Visthusgatan på Ladugårdsängen, en gata som får lite mer trafik är illustrerad som Slussgatan eller Oskarsvägen på öster. Och vi har visat hur vi kontinuerligt kan vidta åtgärder, så att trafiken inte utvecklas på ett sätt som vi inte önskar.

Parker och grönytor har fått stort utrymme i planen. En särskild grönstrukturplan har tagit gram för området, och jag tror inte att något område i Örebro kommer kunna visa upp en sån tillgång till grönområden.  ¶ 06:47 0 comments

  Idrott mot Idrott Det har knappast ungått någon att hockeyn i Örebro vill bygga en nya arena. Bakom projektet står ett antal investerare som säger sig se en möjlighet att förbättra förutsättningarna för hockeyn i Örebro. Och inte ska det kosta kommunen en krona står det i hockeyns påkostade annons. Så långt kan det låta bra. Men vad har hockeyn egentligen erbjudit?

Det förslag som man presenterat innebär att att man vill köpa nuvarande hockeyarena för en krona. Det innebär en bokföringsmässig förlust kommunen. Man har förutsatt att man får köpa marken mellan Behrn arena och Österplan för en krona, senare justerat till femton miljoner kronor. Det betyder i parktiken att kommuen ska sälja mark till hockeyn så att de kan tjäna pengar som de i sin tur använder för att förbättra ishallen. I praktiken är marken kanske värd femton miljoner, så det är en plus minus nollaffär för kommunen. Hockyns förslag på nya arena innebär att bandyn måste flytta. Det betyder i sin tur att kommunen måste bygga en ny anläggning åt bandyn. En kostnad på kanske 40 miljoner kronor. Dessutom förutsätter hockeyn att man även fortsättningsvis ska få kommunala bidrag på samma nivå som kommunen ger idag. Om vi förutsätter att det betyder att andra intressenter långsiktigt får lika mycket tillgång till anläggningen som idag så är det ingen förändring.

Förslaget innebär alltså en kostnad för kommunen på 40 miljoner plus en bokföringsmässig förlust om vi säljer hockeyarenan och bandyplan för en krona. Det är ganska långt ifrån gratis. Dessutom förutsätter det att man flyttar på bandyn. Hur man har tänkt att finsiera en ny hockeyarena för mellan 200 miljoner och 300 miljoner kronor har man inte redovisat. Och om det är möjligt att bygga en sådan utan kommunala garantier eller för ett hockeylag som inte ännu spelar i elitserien har man inte redovisats ännu. Något särskilt ansvar för att bidra till en lösning för bandyn när man vill att deras verksamhet ska flytta anser man sig inte ha. På samma sätt vill man inte diskutera någon annan utformning av lösning eller byggnation än den man själva tagit fram.

Hockeyn ställer idritt mot idrott. Kommunen måste ta ett ansvar för helheten. Innan vi har en helhetslösning som kommer inget att hända. Om hockyn är angelägen om att åstadkomma en förändring, inte bara mediala utspel, borde man bidra till att lösa alla problem inte bara fokusera sina egna.  ¶ 07:30 7 comments

  Idrotten måste se möjligheterna Idag drar OS i Turin igång. En stor manifestation av idrottens globala styrka. Men också på det lokala planet är idrotten stark. Tusentals frivilliga ledare möjliggör att många tusen medlemmar kan delta i idrottsverksamhet runt om i Örebro. Och för att stödja det engagemanget delar kommunen ut föreningsbidrag och tillhandahåller anläggningar. Anläggningsfrågor kommer ofta upp i samband med byggnation och i samband med att Örebro växer. Tyvärr inte sällan i form av protester mot att man uppfattar att den plan man använder är hotad. Jag tror att det behöver byggas upp ett grundläggande förtroende mellan idrotten och politiken. Vi är inte ute för att försämra idrottens möjligheter.

Om man ser förändringar som en möjlighet tror jag att vi skulle kunna göra mycket för att förbättra idrottens förutsättningar. Om ICA ska kunna bygga en ny livsmedelsaffär vid Tybblekullarna måste det fram nya fotbollsplaner istället för de som försvinner. I det förslag som är framme har Sturehov kunnat samla sin verksamhet och får bättre fotbollsplaner än de som försvinner. Om Karlsund sett möjligheten med en byggnation vid Rosta Gärde istället för hotet, tror jag att vi hade kunnat åstadkomma bättre möjligheter för dem också.

I dagarna diskuteras bandyns förutsättningar. Att kylanläggningen sjunger på sista versen kanske går att hitta kommunala investeringsmedel till. Men inte ens med en helt ny kylanläggning kommer Vinterstadion hålla en godtagbar standard. Det är klart att man kan kräva ännu mer investeringar av kommunen. Men i avvägningen mot nya dagis och demensbostäder kommer man ständigt att förlora. Dessutom önskar man att få bygga in bandyplan med tak och väggar. Jag tror att det skulle gå att åstadkomma mycket bättre förutsättningar för bandyn. Men då måste man vara beredd att se förändringar som en möjlighet - inte som ett hot.  ¶ 06:57 0 comments

  Bryt segregationen Att bryta segregation och utanförskap är en av våra riktigt stora framtidsutmaningar. Igår träffades Örebro, Västerås, Norrköping och Helsingborg inom ramen för Partenrskap för hållbar välfärdsutveckling för att diskutera hur vi tillsammans ännu tydligare ska utbyta erfarenheter och metoder för att åstadkomma förändringar.

Segregation förknippas ofta med miljonprogramsområden men handlar naturligtvis lika mycket om andra områden. Ur ett stadsbyggnadsperspektiv är segregationen inte så konstig. Om man bygger ett helt område med bara villor eller om man har ett helt område med bara billiga hyresrätter så kommer man få en likriktning av målgruppen områdena vänder sig till.

Under många år har man talat om behov av blandade upplåtelseformer och bostadstyper. Men idag har det faktiskt fått konkret betydelse för hur vi agerar. Ladugårdsängen visar vägen. Ju tätare blandning vi skapar desto med integrerade områden får vi. Idag är Ladugårdsängen både attraktivt och ett område som har en befolkningssammansättning som motsvarar den i hela Örebro.

I Markbacken river Öbo för att få in hyrköpsvillor och lite exklusivare hyresrätter, JM har byggt bostadsrätter och kommunen undersöker möjligheten med ytterligare kompletteringsbebyggelse. I Sörbyängen ger vi aldrig ett byggföretag ett helt kvarter att bygga på. Däremot kan man få en tredjedels kvarter på tre ställen.

Vi har uppenbarligen klarat att bygga segregationen. Går det då att bygga bort den? Jag tycker att det är värt ett försök!  ¶ 07:36 0 comments